Välkommen till Kin@´s Vrå

Det var med blandade känslor, som min far och jag åkte till min födelseort och dess kyrskogård för att hämta min älskade mors kvarlevor...

Vi har länge önskat att få flytta henne närmare - vi blir ju båda inte yngre...

Och nu - efter 20 år, så har vi äntligen fått genom vår ösnkan, så på Morsdag, så kan jag gå till Minneslunden i vårt lilla grannsamhälle med en blomma och tända ett ljus eller så här hemma...
Det har jag iofs gjort annars också, men nu "hänger" inte graven över en...